Undersökt och gott hushållsvatten – varsågoda!

Innan hushållsvattnet når fram till konsumentfastighetens vattensystem har det konstaterats vara rent, friskt och reglementsenligt både i vattenverket och i ledningsnätet.

Vattenverkets högklassiga hushållsvatten är en självklarhet för oss finländare, vilket tyvärr inte är fallet i bland annat vissa EU-länder. Vårt hushållsvatten rankas högt i världsstatistiken. År 2003 knep det första platsen på Unescos lista.

Vad förklarar den höga kvaliteten? Frågan går till ledande forskare Ilkka Miettinen från Institutet för hälsa och välfärd (THL).

– Vi har flera goda och rikliga råvattenkällor, nämligen sjöar, floder och grundvatten. En del av grundvattnet kan användas direkt utan förbehandling. I vissa europeiska storstäder är man hänvisad till endast en råvattenkälla. Då handlar det i allmänhet om flodvatten, säger Ilkka Miettinen.

Tack vare vår effektiva avloppsrening håller det naturvatten som används som råvattenkälla hög kvalitet, vilket innebär att vattnet är tryggt och säkert att använda för produktion av hushållsvatten. Ilkka Miettinen påpekar att råvattnet, trots att det håller hög kvalitet, kan kontamineras av bland annat gödselmedel från lantbruket, avloppsvatten från läckande rör, mänsklig likgiltighet och vilda djur.

På miljölaboratoriet Kymen Ympäristölabora­torio (Kymlab) inympas ett filtrerat vattenprov i ett näringsmedium som får eventuella bakterier att dela sig.

Lagen föreskriver, myndigheterna övervakar

Produktionen av hushållsvatten, som är en livsviktig produkt för samhället och oss människor, är en strikt övervakad och kontrollerad verksamhet. Det vatten som distribueras till konsumenterna får inte medföra hälsorisker. Det får inte heller fräta rören eller ge upphov till skadlig fällning i vattensystemen.

Om kvalitetskraven gällande hushållsvatten stipuleras i två av social- och hälsoministeriets förordningar. Den första gäller stora och den andra mindre vattenverk. Förordningarna innehåller därtill bestämmelser gällande kvalitetskontrollen samt instruktioner för tillvägagångssättet vid kvalitetsstörningar.

Kommunernas hälsoskyddsmyndigheter övervakar att vattenverken har tillräcklig egenkontroll och att hushållsvattnets kvalitet uppfyller kraven i vattenverkens kontrollprogram. Ytvatten är föremål för fler analyser än grundvatten.

– EU:s reviderade dricksvattendirektiv anger att vattenverkens kontrollprogram framöver skall basera sig på riskanalys. I riskanalysen identifieras riskerna samt deras betydelse och sannolikhet. Kontrollprogrammen innehåller instruktioner för vattenverkens riskhantering, säger Ilkka Miettinen.

Vattenverken ansvarar för vattenkvaliteten fram till fastighetsanslutningen. Därefter ligger ansvaret hos fastighetsägaren.

Vattenproverna analyseras i laboratorier

Vattenverket tar eller låter ta prover i olika faser av vattenproduktionen. Proverna täcker hela kedjan från råvatten till utgående hushållsvatten. Den externa provtagningen görs, i enlighet med respektive vattenverks gällande kontrollprogram, av vattenlaboratorier som är godkända av Livsmedelsverket. Vattenverken, laboratorierna och hälsoskyddsmyndigheterna tar vid behov ytterligare prover från vattnet i ledningsnätet.

Vattenproverna anlyseras i laboratorier. Ur hälsosynvinkel är det viktigt att det producerade hushållsvattnet uppfyller de mikrobiologiska kvalitetskraven. För Escherichia coli och enterokocker, som avpeglar risken för magåkommor, gäller nolltolerans i hushållsvattnet.

Ifråga om kemikalier i hushållsvattnet gäller ett brett spektrum. Kemikalierna kan härstamma från exempelvis råvattnet, vattenbehandlingen, desinficeringen och materialet i ledningsnätet. För kemikalier i hushållsvattnet gäller bestämda gränsvärden.

Vattnet undersöks även på förekomst av radioaktiva ämnen så som radon. Vid undersökningen analyseras radioaktiviteten och bedöms den möjliga stråldosen. Därtill bestäms vattentemperaturen, som skall ligga under + 20 0C, samt vattnets lukt, smak, färg och grumlighet. Kallt och svalt vatten upplevs som fräschare än varmt vatten.

– Det finländska hushållsvattnets smak kan upplevas som platt, men smaken är ju som bekant delad. En del människor avskyr lukten och smaken av klor, men kloret återspeglar friskhet hos vattnet. Svag lukt och smak av klor innebär att vattnet inte har cirkulerat länge i nätet, utan att det har anlänt direkt från vattenverket. Man kan nog säga att klorsmaken och klorlukten är ett slags säkerhetsetikett, säger Ilkka Miettinen.

Utöver proverna från vattenverket undersöker laboratoriet bland annat brunnsvatten. Laborant Hanna Kuoppala förbereder vattenprover för ICP-analys. ICP-analysatorn mäter provets halt av olika grundämnen så som mangan, uran och arsen.

Allt snabbare resultat, även i realtid

En stor del av vattenproverna tas ännu manuellt, men framförallt de större vattenverken övergår alltmer till fortlöpande automatmätning. Informationen från sensorerna, som kompletterar den manuella mätningen, går direkt till vattenverkets automationssystem.

– Reaktionshastigheten vid störningar och fel blir allt snabbare. Vid exempelvis mikrobiell analys kan man använda snabbtester som ger betydligt snabbare svar än konventionell dygnslång odlingsteknik, säger specialsakkunnig Petri Juntunen från yrkeshögskolan Savonia.

Han deltar i det omfattande vatteninriktade samprojektet Smart Water Management, som undersöker kvalitetskontroll i realtid med fortlöpande automatiskt mätning i vattenledningsnäten.

– Onlinemätningen ger information i realtid om nätens funktion, vilket innebär att man får snabba situationsanalyser och kan vidta snabba åtgärder vid exempelvis oönskad grumling. Tekniken börjar vara tillgänglig för vissa mätningar. Nästa steg är att konstruera kontrollsystem som sammanför olika data och drar slutsatser med hjälp av så kallad maskininlärning. Vägen till övergripande automatiska system är ännu lång, avrundar Petri Junnunen.

Det filtrerade provet inympas i ett närings­medium som får eventuella bakterier att dela sig.

Förekomst av kolibakterier. Bakterietillväxten bär ­laboratoriets signatur – rent vatten innehåller mycket sällan bakterier.