Finland är avloppsreningens mönsterland
De finländska reningsverkens resultat tangerar toppklass ifråga om avlägsnande av fosfor och organiskt material. Ännu på 1970-talet var en stor del av recipientvattnen i bedrövligt tillstånd.
Landets första avloppsreningsverk inledde sin verksamhet år 1910 i Helsingfors och Lahtis. Det skulle räcka fram till år 1962 innan vattenlagen ålade Finlands städer och köpingar att rena invånarnas avloppsvatten och införskaffa utsläppstillstånd.
– Antalet reningsverk ökade avsevärt under 1970-talet och den snabba byggtakten fortsatte ända in på 1990-talet. Därefter har många mindre reningsverk lagt ner verksamheten, som har överförts till större centralreningsverk till vilka avloppsvattnet leds längs transportavlopp, berättar ledande expert Vuokko Laukka vid Finlands miljöcentral (SYKE).
I dag har Finland cirka 350 reningsverk med miljötillstånd. Miljötillstånd krävs om ett reningsverk hanterar över 100 personers avloppsvatten.
Över 95-procentig rening av fosfor och organiskt material
Till en början behandlades avloppsvattnet endast mekaniskt, vilket innebar att bara fasta föremål och partiklar avlägsnades. På 1970-talet tog reningsverken i bruk den biologiska aktivslamprocessen, vid vilken det organiska materialet uppfångas av en mikrobmassa. Den använda mikrobmassan samlas in och destrueras. Ungefär samtidigt införde reningsverken kemisk fosforfällning.
Reningsverken har redan en längre tid uppvisat över 95-procentig rening ifråga om fosfor och organiskt material. I dag är avloppsvattnets negativa inverkan på vattendragens flora, fauna och rekreationsvärden minimal i förhållande till läget anno dazumal.
Ur eutrofieringsperspektiv är kväve inte alls en lika kritisk komponent som fosfor och därför gäller kravet på kväverening främst våra stora och kustnära reningsverk, som år 2019 avlägsnade cirka 63 procent av avloppsvattnets kväveinnehåll.
Trots den effektiviserade kvävereningen är reningsverkens kvävebelastning på vattendragen fortfarande på ungefär samma nivå som i början av 1970-talet, vilket främst beror på att avloppsnäten och invånarantalet i tätorterna har vuxit. Dagens proteinhaltiga föda bidrar också till kvävebelastningen på vattendragen.
Stränga regler
– Finland är i dag ett mönsterland ifråga om avloppsrening. Vår lagstiftning gällande avloppsrening är strängare än EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG), säger Vuokko Laukka.
Direktivet revideras för närvarande. I utkastet föreslås strängare regler gällande avlägsnandet av bland annat kväve och mikroföroreningar så som läkemedelsrester. Den eventuella revideringen kommer att kräva stora investeringar i effektivare reningsmetoder.
– Målsättningen är också att göra avloppsreningen energineutral. Problemet är att flera av de nya reningsmetoderna är energikrävande och därmed mindre klimatvänliga. Det är ingen lätt uppgift att förbättra reningsprocesserna när även andra intressen står på spel, säger Vuokko Laukka.
De nya reningsmetoderna är dessutom dyra, vilket återspeglas i stigande avloppsavgifter för konsumenterna.
Enligt Vuokko Laukka kan reningseffektiviteten alltid höjas, men en hundraprocentig reningsgrad är inte nödvändigtvis optimal med tanke på energiåtgången, ekonomin och klimatet.
För 50 år sedan. Under skolornas ”föroreningsvecka” år 1970 fick eleverna lära sig hur avlopps- och avfallshanteringen fungerar vid ett besök på Råholmens avloppsreningsverk i Helsingfors.Biartikel
Slammet och näringsämnena till nytta
Strävan är att i allt högre grad och i enlighet med principerna för cirkulär ekonomi dra nytta av det material och de näringsämnen som uppstår vid avloppsreningen. I dag utnyttjas upp till 90 procent av avloppsslammet som gödsel och markförbättrande material inom lantbruket och grönbyggandet. I syfte att säkerställa kvalitets- och hygienkriterierna behandlas slammet innan det används.
Slammet är rikt på näringsämnen så som kväve och fosfor. Effektivt tillvaratagande av näringsämnena gagnar både ekonomin och miljön. I dag utgörs endast fem procent av det finländska lantbrukets fosforgödselmedel och två procent av kvävegödselmedlen av produkter innehållande återvunna näringsämnen.
Den biogas som bildas vid rötningen av avloppsslam kan täcka upp till 50–70 procent av reningsverkens energibehov. Vid en del större reningsverk tas värmen från avloppsvattnet till vara enligt principerna för cirkulär ekonomi.
Källor: Finlands Vattenverksförening, SYKE, Motiva
