Vattentornet – vattenförsörjningens synligaste del

Vattenförsörjningsnäten utgör en central del av samhällets kritiska infrastruktur. Vattentornen är nätens synligaste delar. Vattenbehandlingsanläggningarna och reningsverken finns i allmänhet en bit utanför samhällena och rörnäten ligger djupt under markytan. Vattentornens betydelse accentueras framförallt vid strömavbrott och distributionsstörningar.

Städer och större samhällen har i regel flera vattentorn med flera funktioner. Tornen har till uppgift att magasinera vatten för kompensation av distributionsbortfall, att upprätthålla trycket i distributionsnätet, att balansera upp eventuella tryckvariationer och att trygga vattentillgången under bland annat morgontimmarnas förbrukningstoppar.

Hushållsvattnet från behandlingsanläggningarna leds dels in i distributionsnätet, dels till vattentornen som fungerar som stora vattencisterner. De finländska vattentornens volym motsvarar mellan 10 och 60 procent av den genomsnittliga dygnsförbrukningen. Det magasinerade vattnet täcker några timmars förbrukning, vilket möjliggör reparation av eventuella rörledningsbrott utan störningar i vattendistributionen till konsumenterna.

Höjden upprätthåller trycket

Vattentornen byggs i allmänhet på höga platser, vilket gör att själva tornet inte behöver vara särskilt högt för att upprätthålla trycket i vattenledningsnätet. Tillräcklig hög höjd krävs för att upprätthålla det hydrostatiska trycket, det vill säga det tryck som får vattnet att strömma till hushållen under inverkan av jordens dragningskraft.

Konsumentens vattenledning och vattentornet är i princip delar av samma bassäng. Eftersom vattnet strömmar från bassängens högst belägna del till de lägre belägna delarna måste vattenytan i vattentornet vara högre belägen än den högst belägna vattenkranen. Därtill krävs en ytterligare höjdskillnad för att garantera tillräckligt tryck i vattenkranen.

Under den så kallade nattelektricitetens tid fyllde vattenverken vattentornen nattetid när priset på elektricitet var som lägst. I dag, när energipriserna varierar under hela dygnet, strävar vattenverken efter att välja optimal pumpningstid med hjälp av it-teknik och olika algoritmer.

Vattenborgen i Riihimäki inrymmer, förutom en övre vattencistern, även stadens verksamhetsutrymmen och en sommarterrass.

Finlands första vattentorn i Hangö

Det finns vattentorn runt om i Finland. Enligt den senaste uppskattningen av antalet vattentorn och övre cisterner i drift, som gjordes i början av 2000-talet, uppgår antalet aktiva enheter till cirka 400 st.

Finlands första benförsedda vattentorn byggdes i Hangö år 1910. Tornet förstördes under fortsättningskriget år 1941: Vattentornet sprängdes av de sovjetiska trupperna när de lämnade Hangö. Det förstörda tornet ersattes snabbt av ett nytt torn, nämligen det granitröda torn som än i dag är Hangös främsta landmärke.

Från och med början det nittonde århundradet fram till 1930-talet uppfördes vattentornen som monumentala värdebyggnader. I anslutning till vattentornen planerades även andra funktioner så som utsiktstorn och kaféer. Vattentornens guldålder inföll på 1950- och 1960-talen. Tornens utseende och framtoning valdes ofta genom arkitekttävlingar och därför bär många vattentorn namnkunniga arkitekters signatur.

Designaspekten hade dock en stor nackdel, nämligen det höga priset. Ifråga om senare byggda vattentorn har utseendet fått stryka på foten för faktorer som kostnadseffektivitet och funktionalitet.

Olika former och användningsändamål

Många av våra vattentorn är byggda av betong, vilket åtminstone delvis förklaras av Finlands starka betongkompetens och -industri. Huvudtyperna är fotlösa cylinderformade torn och fotförsedda konformade byggnader, som ofta kallas svampar.

Utöver de traditionella vattentornen har vi även så kallade vattenborgar, alltså byggnader med även andra användningsändamål än vattenförsörjning. Det mest kända exemplet är förmodligen vattenborgen i Riihimäki som färdigställdes år 1952.

Vissa vattentorn ger signaler om sin närmiljö: Exempelvis vattentornet i Rovaniemi för tankarna till en lappkåta.

Många av dagens vattentorn har sidofunktioner. Utöver vattenreservoarer kan de hysa bland annat utsiktplatser, observatorier och kommunikationsmaster. Vattentornet kan även vara en integrerad del av någon annan byggnad. Vattentornet i Kemi är en del av stadshuset och tornet i Varkaus en del av ett flervåningshus.

Under de senaste decennierna har många vattentorn sanerats och byggts om, men också nya vattentorn har tillkommit. Den kanske mest intressanta nyanvändningen av ett nedlagt vattentorn finns i Nilsiä där tornet har byggts om till privat bostad. Under årens lopp har ägaren fått ta ett och annat steg i tornets trappor eftersom installation av en hiss skulle ha blivit alltför dyrt.

För artikeln intervjuades docenten, teknologie doktorn och facklitteraturförfattaren Tapio S. Katko. Övriga källor: Finlands arkitekturmuseum, Wikipedia och boken Vesihuollon myytit (ung. Vattenförsörjningens myter) av Tapio Katko, Petri Juuti och Riikka Juuti.

Träskända vattentorn, som står på två olika tjocka pelare, skiljer sig från andra finländska vattentorn.

Hangö vattentorn har redan 80 år på nacken.